Sedan barnsben har jag varit mycket aktiv, gått på gympa, promenerat
och 1987 började jag dansa gammeldans.
Samtidigt började jag och min man att löpträna, som vi fortfarande gör. Det blev för min del 20 Midnattslopp, 5 Halvmaror, många Vårrus, Rösjölopp, Bellmansstafett, Tjejmil, Blodomloppet, Topploppet, Parkrun, Hässelbylopp, Tunnellopp, Stockholmslopp samt Olympic Day Run m.fl.
Mitt syfte med att springa var, förutom glädje, att motverka benskörhet och att orka springa till bussen.
Varje sommar och vinter har vi fjällvandrat, med tält på sommaren på vintern på skidor mellan fjällstugor.
Samtidigt har vi fortsatt att dansa.
Jag har aldrig varit sjuk under mitt yrkesliv.
Nu är jag 78 år och min berättelse börjar egentligen 2004 då vi åkte långfärdsskridskor 2 dagar före julafton och det var snö på isen och jag ramlade. Eftersom så många bryter handleden genom att ta emot sig vid fall så hann jag vrida kroppen och ramlade på vänster sida. Armen hängde och då förstod vi att den var bruten, ett hårt fall på is.
Det gick inte att gipsa men fick rehab efter 6 veckor kunde jag börja träna och i februari kunde jag spela igen på min fiol på spelmansstämman!
2018 på vinterfärd i jämtlandsfjällen med lite snö och is på vinterleden ramlade jag i nerförsbacken. Förstod att samma arm var bruten. Vi lyckades på kontakt på mobil till 112, Min man svepte in mig i sovsäck och vindsäck, det blåste. Jämtlands nyaste ambulanshelikopter med 4 ”mans” besättning kom. Jag fick morfin och besked att armen inte var bruten utan det var min axel som gått ur led på ”lapplandsbetongen” som de kallade isen.
Till sjukhuset där de drog axeln rätt, tyckte jag att de sa att det fanns en fraktur men det märkte jag inte. Det blev rehab igen i 6 veckor, kunde börja spela fiol och sedan styrketräna på Friskis.
För ett år sedan, (nov 2024)ramlade linsen från gråstarrsoperationen 2016 ur sin kapsel och den syddes fast i ögat 12 dec. På natten när jag gick upp och tvättade ögat fick jag blodtrycksfall (som jag är van vid) vet att man ska sätta sig ner men jag var trött och tänkte att jag måste hinna tillbaka till sängen, vilket jag inte hann. Föll i hög fart på det hårda golvet. Gjorde illa armen men när jag senare skulle stiga upp kunde jag inte gå.
Ambulans till Danderyds sjukhus akut, där de tog EKG och sa att de ”hittat något”.
De sa att jag hade hjärtfel, med nyopererat öga och bruten höft (som det skulle visa sig) var detta bara för mycket. Efter 48 tim på Hjärtavd skickades jag till ortopeden för operation och efter tre dagar hemfärd och rehab. Synd att Ortopeden inte hunnit träffa mig och berötta hur denna operation med två spikar i lårbenshalsen skulle gå till!
DS hade glömt att berätta att det inte var något fel på mitt hjärta. Jag skrev ett fysiskt brev och frågade, tre läkare ringde mig och bad om ursäkt för onödigt lidande. 2 mån på kryckor utan att sätta ner benet följde och efter det kunde jag börja promenera och fick 10 v rehab både i bassäng och i grupp.
Började på Friskis igen och började så smått löpträna. En ortoped ringde från DS och sa att jag borde göra en bentätsmätning. Det kom en remiss till min VC som skrev remiss till röntgen. Jag var säker att jag inte var benskör och blev överrumplad när min läkare efter många veckor hade tid för mitt besök, meddelade mig att ”det är du”. Ha sa inget mer än att ”vill du ha behandling? Du kan välja på tabletter eller sprutor”. Jag hade googlat och sett att det finns score i svaret från röntgen, men det vägrade han svara på. Jag tänkte att tabletter är väl lätt och fick Alendronat.
Tog den första tabletten söndag 15 juni men på morgonen midsommarafton, när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont i nacke och kropp och det var som en ventilationsanläggning som dunkade i örat. Fick tid på VC på måndag efter helgen men då fick jag smärtstillande och remiss till öronläkare för misstänkt tinnitus. Efter 5 veckor slutade jag med tablett och begärde Aclasta men ingen fanns på VC under sommaren som kunde göra det så jag fick vänta i 6 veckor för att fortsätta behandlingen. Först i sept fick jag komma till öronläkaren, jag som tänkt att min värk i örat var akut. Han kollade hörseln och den är jättebra och inget fel på örat men han trodde att mina besvär i skelettet berodde på bisfosfonaterna.
Då gick jag med i ert förbund för att få information och har nu varit på några föreläsningar och har fått hjälp av er Chat bot att ställa frågor för mitt nästa besök som jag bokat på VC för att få veta hur deras uppföljning ser ut.
Tack för en bra tidning.
