Samuelssonsalen på Karolinska instutet var nästintill fullsatt när Osteoporosföreningen in Stockholm bjöd in till paneldebatt på Internationella Osteoporosdagen 20 oktober. I panelen medverkade Anna Spångeus, överläkare i internmedicin/ endokrinolog, Johanna Rundgren, specialist i ortopedi, Margareta Hedström ,överläkare i ortopedi, Karin Modig, epidemiolog, Stavros Stergianos, specialist i endokronologi, Torkel Brismar, radiolog, Olle Svensson, professor emeritus i ortopedi samt Christine Lorne, Primärvårdsregionråd Stockholm (C). På länk deltog Mattias Lorentzon, överläkare i geriatrik. Moderator var journalisten Pamela Andersson Alselind som ledde samtalet med van hand. Förutom Stockholmsföreningens medlemmar fanns också representanter från Bröstcancerföreningen Amazona, Prostataförbundet, Celiakiföbundet samt Skoliosföreningen och Alexandra för kvinnor och hälsa i publiken.
Bland de ämnen som diskuterades var om det är dags att införa allmän screening för att upptäcka frakturrisk. Även om panelen tyckte att det kan vara ett framtida mål så var de eniga om att Sverige inte är där ännu. Förutom att det inte finns resurser så saknas bland annat information om detektionsmetod.
Ett annat ämne som kom upp var DEXA. Här finns en orättvisa, där en av paneldeltagarna menade att den som är stark och tjatar på sin vårdcentralsläkare kan få en undersökning, medan den som inte står på sig blir utan. Flera av de medverkande ansåg att det är bättre att läkare frågar patienten om riskfaktorer, som till exempel rökning och ärftlighet.
Idag finns förebyggande behandling. Därför bör man behandla riskpatienter. Vidare konstaterades att det finns mycket kvar att önska av osteoporosvården. Istället för att förebygga väntar man till kvinnorna bryter benen. Förutom att primärvården borde ha rutiner så är det dags att bygga upp kompetens på sjukhusen där det ska finnas utredningskapacitet.
