Att ge alla patienter samma läkemedel utan individuell bedömning är en grov förenkling som missar målet.
Det skriver Kristian Axelsson och Mattias Lorentzon i en replik till en tidigare debattartikel i Läkartidningen i april 2025.
I den första debattartikeln skriver Johanna Rundgren och Karl-Åke Jansson att Sverige borde bli bättre på att förebygga fragilitetsfrakturer genom att ge alla höftfrakturpatienter zoledronsyra för att stärka skelettet och minska risken för nya frakturer.
Kristian Axelsson och Mattias Lorentzon håller med om behovet att förebygga fler fragilitetsfrakturer och gläds åt kollegornas intention att söka lösningar. Däremot tycker de att ”ge alla patienter samma läkemedel utan individuell bedömning är en grov förenkling som missar målet”.
Zoledronsyra är i dag förstahandsvalet, tack vare hög riskreduktion för kot- och höftfraktur (70 respektive 40 procent) vid postmenopausal osteoporos, men det finns fler och effektivare läkemedel. Denosumab ökar bentätheten mer, har en lindrigare biverkningsprofil och är därför rekommenderat läkemedel till de äldsta och sköraste. Kostnaden för denosumab går sannolikt ned kraftigt i höst, då billigare biosimilarer blir tillgängliga. Skelettanabola läkemedel (teriparatid och romosozumab), som ger störst effekt på bentäthet och är dubbelt så effektiva för att förhindra frakturer som perorala bisfosfonater, bör ges till patienter med skörast skelett och mycket hög frakturrisk. För att hitta dessa individer måste man utreda dem, och då ingår en bentäthetsmätning. Vill man förebygga de så allvarliga höftfrakturerna är det för sent att påbörja preventionsarbetet när frakturen väl ägt rum.
Källa: Läkartidningen.
Här hittar du en bra lista med alla olika tillgängliga läkemedel som kan användas för att behandla benskörhet.
