Kvinnor som behandlas för hormonberoende bröstcancer får ofta läkemedel som kallas aromatashämmare. Läkemedlet minskar risken för att cancern kommer tillbaka, men de gör också att skelettet blir svagare. Därför får många samtidigt behandling med denosumab, som skyddar mot benförlust.
Denosumab fungerar mycket bra så länge man tar det. Problemet är att skyddet försvinner snabbt när man slutar, något som kan leda till snabb benförlust och i vissa fall plötsliga kotfrakturer i ryggen. Detta kan även drabba kvinnor som från början inte var bensköra.
En vetenskaplig arbetsgrupp inom IOF International Osteoporosis Foundation on Cancer – Induced Bone Desease, betonar därför behovet av en planerad, stegvis utsättning av denosumab för att minska risken för spontana kotfrakturer efter avslutad behandling. Idag rekommenderas patienterna ofta att gå över till ett annat läkemedel, till exempel bisfosfonater. Men exakt vilken behandling som är bäst efteråt är ännu inte helt klarlagt, och arbetsgruppen efterlyser större studier för att ta reda på hur vanligt det är med kotfrakturer efter behandling med denosumab, när frakturerna brukar uppstå och vilka patienter som riskerar att drabbas? De skriver också att det behövs jämförande studier för att se vilken typ av bisfosfonatbehandling som fungerar bäst efter att patienten slutat med denosumab, och om doser eller behandlingstider för denosumab behöver ändras för att minska risken för frakturer? Vidare skriver arbetsgruppen att metoderna behöver individanpassas.
Källa: https://link.springer.com/article/10.1007/s00198-025-07798-2
