Osteoporos förknippas ofta med kvinnor, men sjukdomen drabbar även män. Risken ökar särskilt efter 65–70- års ålder, och antalet frakturer kopplade till skört skelett hos män har ökat under senare år. Trots detta är osteoporos hos män fortfarande underdiagnostiserad och underbehandlad.
Med stigande ålder rubbas balansen mellan nedbrytning och nybildning av benvävnad. När nedbrytningen går snabbare än nybildningen minskar benmassan och skelettet blir skörare. Även om frakturer relaterade till osteoporos uppträder senare hos män än hos kvinnor är konsekvenserna ofta allvarliga. Män som drabbas av till exempel höftfrakturer, har högre risk för komplikationer och dödlighet än kvinnor med motsvarande skador.
En fraktur efter 50- års ålder kan vara ett viktigt varningstecken på osteoporos. Trots detta får män ännu mer sällan än kvinnor en utredning av sin benhälsa efter ett benbrott, och de får också mer sällan behandling mot osteoporos.
Flera faktorer kan öka risken för osteoporos hos män. Bland annat kroniska sjukdomar som diabetes och reumatoid artrit, långvarig användning av vissa läkemedel, exempelvis kortisonpreparat, neurologiska sjukdomar, låga nivåer av könshormonerna testosteron och östrogen samt livsstilsfaktorer som rökning och hög alkoholkonsumtion. Även muskelsvaghet och hög ålder bidrar till en ökad risk.
Kunskapen om osteoporos hos män har ökat under senare år, men sjukdomen uppmärksammas fortfarande inte lika ofta som hos kvinnor. Genom att identifiera riskfaktorer i tid och utreda personer som drabbas av frakturer kan fler fall upptäckas och behandlas, vilket kan minska risken för framtida benbrott och deras ibland allvarliga konsekvenser.
Källa: https://www.niams.nih.gov/health-topics/osteoporosis-men
Foto: magnific.com
