Högt blodtryck och osteoporos har traditionellt betraktats som två separata tillstånd. Men nu visar en kinesisk forskargrupp att det finns ett samband mellan dessa sjukdomar. Om vi lär oss att förstå de gemensamma mekanismerna kan det ge vägledning för nya integrerade behandlingsstrategier.
I en studie som genomfördes mellan januari 2024 och juli 2025 tittade forskarna, med hjälp av olika söktermer som ”hypertoni” ELLER ”högt blodtryck” OCH ”osteoporos” ELLER ”benförlust”, på om det kan finnas ett samband. Man sökte också på läkemedelstermer som ”ACE-hämmare”, ”angiotensinreceptorblockerare”, ”diuretika”, ”betablockerare”, ””bisfosfonater”, ”denosumab”, ”romosozumab” och ”teriparatid”.
Forskarna inkluderade även studier och vetenskapligt granskade artiklar. Totalt tittade man på 336 artiklar och 143 titlar och sammanfattningar, och valde därefter ut 61 relevanta artiklar. De artiklar som sedan ingick i studien var sådana som undersökte avvikande mekanismer där hypertoni och osteoporos kopplades samman, och som utvärderade blodtryckssänkande läkemedel och osteoporosläkemedel med effekter på hjärt-kärlsystemet samt livsstils- eller hormonella faktorer som påverkar både skelett- och hjärt-kärlsystemet.
Oxidativ stress och östrogenbrist påverkar kärl-och skelettfunktion
I studien såg forskarna att oxidativ stress och aktivering av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS), vilket är ett hormonsystem som är avgörande för att reglera blodtryck och vätskebalans i kroppen, också är starka mekanismer som kopplar samman osteoporos och hypertoni. Det gör bland annat så att endotelet, det tunna cellskikt som omger blodkärlen, inte fungerar och leder till att benremodelleringen blir sämre. Hormonella störningar som östrogenbrist kan ytterligare förvärra både kärl- och skelettffunktion.
Flera blodtryckssänkande läkemedel visar benskyddande effekter. Däremot har de flesta läkemedel mot osteoporos ingen större inverkan på det kardiovaskulära systemet.
Att känna till sambandet mellan hypertoni och osteoporos kan leda till nya behandlingsstrategier. Men forskarna påpekar att det behövs ytterligare studier för att hitta lämpliga metoder som fungerar på bägge dessa tillstånd.
Källa: PubMed https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11149290/
