En omfattande genomgång av 15 vetenskapliga studier, som publicerats i de medicinska tidskrifterna PubMed/MEDLINE, ScienceDirect och The New England Journal of Medicine, visar att tireparatid, som Forsteo och biosimilarerna Teripatide Teva och Terrosa, minskar risken för ryggfrakturer betydligt bättre än traditionella bisfosfonater, exempelvis veckotabletten alendronat/ risedronat eller infusion med Zoledronsyra, som ges en gång årligen. Bisfosfonater används ofta som förstahandsbehandling. I studierna fick tolv procent av kvinnorna som behandlades med exempelvis risedronat ryggfrakturer jämför med fem procent med teriparatid. Även risken för andra allvarliga frakturer var lägre i teriparatidgruppen.
Skillnaden förklaras av hur läkemedlen fungerar. Teriparatid stimulerar ny benbildning, medan bisfosfonater främst bromsar nedbrytningen av ben. Effekten är särskilt tydlig i ryggraden, där skelettet är mer känsligt för denna typ av behandling. Däremot var ökningen av bentäthet i ländryggen ungefär densamma med teriparatid och vissa bisfosfonater.
Bisfosfonater är fortfarande en effektiv och kostnadseffektiv förstahandsbehandling för personer med hög frakturrisk. Men för dem med mycket hög risk, till exempel vid svår benskörhet, tidigare- eller nyuppkomna- och fler kotfrakturer, eller mycket låg bentäthet, rekommenderar både europeiska och amerikanska riktlinjer i stället behandling med teriparatid. Behandlingen ges under begränsad tid och följs därefter av annan läkemedelsbehandling. Sammantaget visar studien att rätt läkemedel till rätt patient kan minska risken för allvarliga frakturer.
Källa: Cureus/ Springer
