Vid vår senaste föreläsning hade vi bjudit in Östen Ljunggren, endokrinolog, professor benmetabolism Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Temat för föreläsningen var läkemedelsbehandling och Östen som arbetat länge med läkemedel gjorde en historisk återblick och informerade om var vi står idag med våra läkemedel.
Föreläsningen inleddes med en kortare allmän information om osteoporos. Därefter informerade Östen om att de behandlingar som fanns för osteoporos 1994. Dessa var i princip östrogen och bisfosfonater (som endast då fanns i studier). År 2013 var då det fanns flest inregistrerade läkemedel, varav många av dessa läkemedel ej finns längre.
Bisfosfonater är ett samlingsnamn för alendronat (veckotablett) och zoledronsyra (Aclasta) som är de läkemedel inom den familjen som ges idag. Bisfosfonaterna har ihjäl befintliga osteoklaster (de celler som bryter ner benet). Ett annat läkemedel som ges idag är denosumab (Prolia) och det till skillnad från bisfosfonaterna blockerar nyskapandet av osteoklaster.
Ovan läkemedel som finns idag och som bromsar nerbrytningen är mycket effektiva och har väldigt få biverkningar jämfört med andra läkemedel. De minskar risken för kotkompressioner med 50-70 procent, höftfrakturer med 40-60 procent och handledsfrakturer med 20 procent (där är ju själva fallet den stora orsaken).
Det har på senare år kommit nya läkemedel som bygger upp benmassan, dvs teriparatide (Forsteo eller Terrosa) och romosozumab (Evenity). Dessa ges oftast till patienter med svår osteoporos och Teriparatid ger man i 18-24 månader, medan man bara ger Evenity i 12 månader. Därefter måste den förbättrade benmassan bevaras med något av de läkemedel som bromsar nerbrytningen.
Det var en uppskattad föreläsning och deltagarna hade många frågor.
Tack Östen för att du besökte Osteoporosföreningen i Stockholms län.
